Novell:

To drown in your eyes

Alla tjejer har väl någon gång drömt om att få höra jag drunknar i dina ögon?
Förmodligen. Och jag var inget undantag, men för mig är det mer än bara romantik.


Del 1

Hennes tjat ville inte upphöra, hon babblade på som ingen annan om någonting jag inte uppfattat. Vi gick sida vid sida på en nyasfalterad väg och kände solens stålar värma våra ben medan den sjönk allt mer.
Höstdagarna var vanligtvis längre men ett fruktansvärt regnblask hade börjat närma sig staden. Jag sneglade ner mot mina nakna ben och önskade att jag tagit på mig långbyxor istället för de jeansshorts jag hade på mig nu. Huden på mina armar hade börjat knottra sig av den långsamt sjunkande temperaturen.
”Hallå, Brook, lyssnar du eller?” Katie tvingade mig tillbaka till nuet med sin outtröttliga röst. En lång suck slank ur mig innan jag vände blicken mot henne.
”Nej, faktiskt inte” sa jag retsamt och skrattade när hon himlade med ögonen.
”Du är hopplös, Brook” sa hon irriterat och använde mitt smeknamn för andra gången, vilket tydde på att hon var tjurig. Precis som varje gång någon tvingade henne att upprepa vad hon nyss sagt eller över huvud taget avbryta sin historia.
Katies hus låg ungefär tvåhundra meter ifrån mitt eget. Vi stannade vid den murkna trägrinden utanför hennes hus för att säga god natt och skratta åt dagens händelser en sista gång för dagen. Sen vände hon sig om och gick in.
Men istället för att fortsätta att gå hem stod jag kvar på min plats och frös. Någonting fick mig att vilja följa med min vän och aldrig mer återvända hem. Jag argumenterade med mig själv. Bollade mellan rätt och fel, sunt förnuft eller galenskap? Vilken del av mig skulle jag lyssna på: hjärnan som försökte övertyga mig om att allting var precis som det skulle och att jag var korkad som ens funderade över någonting annat, eller hjärtat som sa raka motsatsen?
Efter alldeles för lång tid skrattade tyst åt hur töntiga mina funderingar var och började gå.

Det hade börjat dugga lätt, regnet och ljuden jag gav ifrån mig var det enda som hördes i den nu kalla eftermiddagsluften. Eftersom jag höll min blick fötter såg jag honom inte förrän det var för sent.
”Förlåt” mumlade jag medan min blick sökte sig uppför en stöddig manskropp som aldrig riktigt verkade ta slut.
Han skrattade hotfullt och petade till mig på axeln.
”Jag förlåter inte myror” förklarade han. Jag knöt irriterat nävarna och pressade fram ett vad jag hoppades var ett hånfullt flin.
”Tur för dig att jag inte är en pissmyra då” kontrade jag och lät honom stå där när jag gick förbi honom för att komma hem.

Först när jag lagt mig för att sova kom jag att tänka på att mannen jag krockat med förut kanske var farlig. Att mina onda aningar kanske varit på riktigt och att sunt förnuft varit att lyssna på det jag trott var galenskap. Det var till dem tankarna jag somnade den kvällen.

Comments
Postat av: stella

Fantastiskt. Som vanligt. Längtar efter del 2 :D

2011-11-30 @ 16:40:21
URL: http://stellia.blogg.se/

Write to me:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0